I väntan på vinter. Eller väntar vi på den? Jo, visst gör vi det. Tänk om det vore evig sommar, när skulle vi då ha tid att underhålla små prylar till båten, skaffa ny utrustning, gå kurser och bekanta oss med nya förordningar och bestämmelser. Det är nog bra med årstider, allt har sin tid. På vintern gör vi det som nyss nämndes. På våren rustar vi båten i sjödugligt skick, på sommaren njuter vi av båtliv och skärgård, umgås med varandra och idkar olika gemensamma aktiviteter på Fårholmen. När vi tar upp båten på hösten är det nog tid för det också, även om det kan kännas lite trist.

Det nya årtiondet började isfritt och blåsigt. Hoppas den som måste röra sig till sjöss tar det försiktigt, den som inte måste kan ju undvika att bege sig ut i storm och på kallt vatten. Säkerhet framför allt. Man kan ju fundera och spekulera över väder och vind i oändlighet, men en sak är säker, förändring i väderförhållanden är på gång. Det är en sak som bör beaktas då man beger sig ut på sjön. Följ med väderleksrapporterna.

När ni nu under vintern drömmer om och förbereder er för nästa båtsäsong, så gör ett besök på båtmässan. 7-16 februari är Mässcentrum fyllt med upplevelser, utrustning, info av både myndigheter och företag, och naturligtvis båtar. Det lönar sig att planera besöket på förhand för att hinna samla på sig just den information och göra just de anskaffningar man behöver. Mässan är ganska stor, och dessutom brukar det gå en del tid åt att diskutera med bekanta. Det är viktigt det också. Ha nu alla en god vinter, med eller utan snö och is.

Hösttalko 21.9.2019 på Fårholmen

13 personer jobbade. Vädret var stabilt, mulet men lugnt, vid vimpelhalningen konstaterades att det nog blåst friskt under säsongen eftersom vimpeln ute på Fårholmsungen var slutsliten. Arbetet gick undan och det fanns tid att umgås vid en kopp kaffe med tilltugg. Tack till alla som deltog.

Berättelsernas hemmahamn

…står det på Maritimcentret Vellamos broschyr. Så sant som det är sagt. 27 SNavS:are bekantade sig med utbudet och fick nästan en överdos av historia och berättelser av en proffsig guide.

Vi började i båthallen där vi bland alla fina tävlings-, bruks- och nöjesbåtar, hittade en för oss Sibbobor bekant raritet, en Marino Family Sport vindrutebåt från år 1958. Sjöbevakningsmuseet i hallens bakdel gav en inblick i arbetet genom tiderna, utrustning och farkoster väckte stort intresse.

Kymmenedalens utrymmen presenterade livsföringen i trakten med både föremål och bildmaterial, allt från seder till kläder.

Glasburken med björnen på locket och Finlandia vodkaflaskan är inte de enda föremålen Karhula glasbruk producerat. En fin utställning med både bruks- och konstglas i alla färger och former  visade upp glasbrukets över hundraåriga historia.

Finlands sjöhistoriska museum var verkligen något för oss som gillar sjöfart. Modeller, verktyg, utrustning, redskap, vrakfynd, ja allt som har med sjöfart att göra finns här. Via fragment av vrak från 1200-talet, gamla instrument, hytt-mode från 1920-tal till Finnjet, tog vi oss genom tiden av finsk sjöhistoria. Föremålen försedda med texter och skärmar med filmsnuttar och pek-funktioner hjälpte oss på färden.

I Vellamo finns också ett informationscenter med böcker, tidningar, fotografier och annat arkivmaterial att undersöka. En utomhusutställning, auditorium och seminariesalar, museumskaj och takestrad. Alla dessa blev tyvärr obesökta, tiden räckte inte bara till, vi skulle ju äta och umgås också.

Efter en mångsidig brunch på Laakonki smög vi oss ännu in i museet och tog åt oss det sista av allt. En del uppköp gjordes också i museibutiken Plootus.

Allt det här har vi teamet Mosse & Packalén Bus att tacka för, och det gör vi med glädje, vi som bara njöt av dagen. Tack!

 

Postad: April 22, 2018